Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA AFDELNINGEN Förord och inledning - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid tretton års ålder förlorade Gustaf Adolf sin
snillrike fader. Obestridligt gjorde den rysliga händelsen
på gossen ett djupt och varaktigt intryck och blef
måhända orsaken till den misstänksamhet, som
sedermera, lik en gnagande mask, skulle förtära hans
framtidslugn och på samma gång öka hans redan synliga
förakt för menniskor. Ställd under sin farbroders
förmynderskap och troligen ej alldeles oförmögen att
blicka in i denne sin ledares mindre ridderliga väsen
— var det väl ej att undra på, om han antog den
yttre återhållsamhet, som mången kallat hårdhet, men
som egentligen förtjente namn af stolthet. Ty
ingenting uppmuntrar mera ungdomen att sluta sig inom
sig sjelf, än kölden och obevågenheten hos dem,
under hvilka den måste subordinera. Så lärde sig
Gustaf Adolf tidigt att blifva allt för sig sjelf, utan att
räcka till för andra, då han nu vid aderton år och i följd
af lag mottog Sveriges ärorika men ansvarsfulla spira.
Sverige befann sig vid denna tidpunkt uti ett
lyckligt förhållande till sina grannar; fridens sol glänste
öfver våra berg och framkallade en enskild och
allmän belåtenhet. Man hade ännu icke, säger v. Eggertz,
antagit det system, att anse en neutral statshandel
med en fiende såsom sjelf en fiendtlighet, och en
kommunikation med dess regering blef ännu icke skäl
till en krigsförklaring. Hade nu den unge konungen
förstått att vara nöjd med ett obemärkt men derför
ej mindre verksamt lif, så hade han troligen blifvit
en af våra mest älskade regenter; hade han dertill
insett det nödvändiga för hvar och en i hans
ställning, att uppoffra det enskilda tycket för det
allmännas, och förenat sig med storfurstinnan Alexandra,
så skulle han åtminstone undvikit denna sin första
politiska synd, som väl rätteligen kan anses hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
