- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
29

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA AFDELNINGEN Förord och inledning - V.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förvänta. Denna olycka skulle draga flera med sig i
släptåg. Ryssland, som så väl begriper att begagna
ögonblickets fördelar, tog nu tiden i akt, att på
svenskarne hämnas åtskilliga nederlag och såmedelst till
fullo afsluta den gemensamma, för båda nationernas
idrotter något blodiga contoboken. Öfverallt i landet
insåg man snart den öfverhängande faran, alla, med
undantag af regenten, som ej hade tillräckligt begrepp
att fatta henne — tills att Finland, detta
tapperhetens och trohetens hem anfölls af ryska härar; ,
men först då, ansåg man rådligast offentligen kungöra:
»huru en trolös fiende brutit fredsfördraget.»

Sämjan med vår vestra granne skulle äfven
störas. Ett brödrakrig skulle tillställas, hvilket, såsom
skådespel betraktadt, kunde lifligare påminna oss om
Cains broderskärlek[1]. Det är ett drag hos Gustaf
Adolf, att, i samma mån som hans tillgångar aftynade
och hans utsigter förmörkades, blef han sjelf
oförståndigare och oförvägnare i sina manifester. Det var


[1] Länge efteråt skulle detta onödiga fredsbrott
ihågkommas i Norrige och förhindra Norrmännen att sätta full tillit
till Svenskarnes sedermera uttalade försäkringar om den
heligaste brödrakärlek. Ännu år 1814 hade minnet af denna
fiendtlighet ej försvunnit, och hvilket kan inhemtas af den
tidens otaliga ströskrifter, bland hvilka »Et par Ord til mine
Landsmænd» af C. M. Falsen förtjenar att åberopas. Der
förekommer bland annat äfven denna uppmaning: »Nei! Normænd!
Landsmænd! Bröder! til en saadan Forening (med Sverige), var
den end ledsaget med nok saa glimrende Löfter och Tilbud,
raader ingen Ven Eder! För falde i ærlig Kamp, med
Vaaben i Hænderne, end underkaste os det skændigste Aag; för
opofre Alt, end vor Frihed, den vi, naar den eengang er tabt,
aldrig mere erholde tilbage. Dette være hver ægte Normands
faste Bestemmelse. Hvad et Folk med Mod og Guds Bistand
formaaer, det begriber ikke de Uslinger, som kunne raade os
til, at paatage os saa vanærende Lænker.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free