Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA AFDELNINGEN - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ofvannämnda samtal förekommer vidare, huru
konungens närmaste förtrogne och tjenare voro
förseglade i allt, som rörde monarkens personliga fara.
Så försäkrar han sjelf, att han »kort före d. 13 fick
avis om Adlersparres ankomst med en del af vestra
arméen, som ämnade sig till Stockholm. Jag fick då
med samma en dess proklamation, hvaraf jag fick
känna dess uppsåt.»
Om således Gustaf Adolf, i följd af det anförda,
skyldrar såsom ett varnande exempel för ursinniga
despoter, huru litet de kunna påräkna att väcka
deltagande och göra anspråk på medhåll i farans stund,
måste man också medgifva, att det ej var särdeles
uppmuntrande att nalkas den svenska monarken,
hvilken tycktes hafva en verklig skadefröjd uti att
bortvisa tjenstvilligheten och få visa sig oberoende af
densamma. Om detta skedde af otacksamhet,
menniskofruktan eller envishet, må vara osagdt. Nog af,
att så var förhållandet. Så blef adjutanten Rodaiz, —
den förste, som rapporterade för vederbörande, att
vestra arméen var i antågande, arresterad, och
ambassadören Stedingk, för framförandet af denna nyhet, af
konungen så hårdt bemött, att han sjuknade. Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
