Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA AFDELNINGEN - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också Cederström ofördröjligen begaf sig till honom i
en åkaresläda; han kom snart tillbaka med den
underrättelsen, att generalen beslutit sig att biträda
Adlersparre. Jag frågade Cederström, om han ej
begärt något skriftligt på detta hans ja? Jo vackert! —
utropade han — generalen vill min själ ej se dig,
ännu mindre lemna dig något skriftligt i handom. På
min upprepade anhållan att råka Adlercreutz, sedan
han nu deciderat sig, fick jag ett förnyadt afslag, och
hvad det skriftliga intyget från honom beträffade, lät
han svara, att jag ej skulle anse honom så galen att
lemna något sådant ifrån sig [1].»
Af herrar Adlersparres och Adlercreutz’s
ofvanantydda berättelser inhemtas, huru en mäktig
opinion mot konungen var bildad i landsorterna. Der
voro skattebördorna, efter all sannolikhet, kännbarast,
och naturligtvis förbannelserna tydligast förnimbara.
Grefve C. H. Anckarsvärd ger detta missnöje en
ytterligare relief genom sina i sjelfbiografien uttalade
ord: »Vid min ankomst ifrån Linköping till Stockholm
fann jag den revolutionära sinnesstämningen derstädes
vida mer utvecklad, än jag anat; och jag blef
ofördröjligen införd i den sammansvärjning, som till
revolutionens utförande i Stockholm redan ägde en
ganska betydlig utgrening [2].» Instämmande i dessa nödrop
efter en förändrad sakernas ordning, utbrister Carl af
Forsell: »Den ena olycksposten efter den andra
anlände, och huru mycket detta skulle gräma hvarje
svenskt sinnad man behöfver jag icke beskrifva. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
