- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
72

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA AFDELNINGEN - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

få behålla lönen. Enahanda öde, att blifva
obegagnad, träffade friherre Zibet, en af fordna
regimens män.

Genast vid Gustaf Adolfs regeringstillträde
afskedades riksföreståndarens gunstling Reuterholm;
fröken Rudenschöld erhöll frihet; Toll och Armfelt
återkallades samt de af hertigen tillbakasatte herrarne
Zibet och Håkanson öfverhopades med ynnestbevis,
så att till och med den sednare år 1791 njöt den
för hans underordnade rang ovanliga utmärkelsen att
deltaga i interims-regeringen. Detta konungens
uppenbara sträfvande att godtgöra förföljelsen mot
faderns vänner, var ett dråpslag för hertigen, som nu
fick full visshet, hur han stod inför monarken
demaskerad och med öfverkorsade anspråk på något
inflytande åt det hållet. Det var klart, att dessa
missräkningar i stort skulle bli en källa till outtömlig
förargelse, en äggelse för ränksmidaren att ånyo börja
intrigernas lösa väfnad, allt under tron på mer
gynnsamma conjuncturer.

Förmyndarens fallenhet ömsom för scepticism,
ömsom för mysticism, utöfvade ett icke ringa
inflytande på Gustaf Adolfs lättretliga inbillningskraft. Det
låg måhända i den förres plan att i en framtid få
konungen snärjd i dessa hemlighetsfulla garn och att
hoptvinna dem till en tygel, med hvilken han kunde
leda majestätet efter behag. Det hade verkligen gått
så långt, att Gustaf Adolf mer än en gång vid dessa
offer på svärmeriets altare glömde hvem han var och
skulle troligen sjelf offrat sig der åt åtlöjet, om icke
en vän hade framstått och gjort honom uppmärksam
på hvad hans värdighet och pligt fordrade samt med
sina varningsrop förmått honom att skilja sig från
mystikern Boheman — limstickan, med hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free