- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
99

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TREDJE AFDELNINGEN - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landet en mängd personer, som gjort sig förtjenta af
det allmännas högsta förtroende och aktning, och att
dessa utvalda jemte några sjelfskrifna kallas rikets
Ständer, och de skola rådslå och besluta om rikets
angelägenheter. Efter hela denna förklaring kunde jag
omöjligt finna något egentligt stort och beundransvärdt
i Gustaf III:s handling. Tvärtom tyckte jag, att
konungen skymfat sina bästa undersåter, så att, när jag
sedan såg honom i spetsen för sina förtrogna, klädd
i blå rock med förgyllda knappar, opudradt hår med
fladdrande lockar, trekantig hatt utan fjädrar samt
med dragen värja i sin högra hand, sade jag till min
far med förvåning, att jag aldrig kunde föreställa mig,
att en svensk konung skulle kunna se ut som en
dansmästare. Ja, han föreföll mig klemmig, lumpen
och löjlig, så att när jag härtill lade min fars yttrande,
att konungen knäckt rikets bästa männer, önskade jag
i min ungdoms öfvermod att tillhöra dessa ständer, i
hopp att med dem kunna i vår ordning knäcka den
usurperande kungen.»

En stor tanka hade sålunda blickat upp i den
tolfårige gossens själ. Så profeterar barndomen ofta
i sin oskuld om framtidens händelser. Så stänker,
någon gång, en droppe ur det eviga ljushafvet ner i
det rättrådiga hjertat, drifver der till blomstring
månget frö, som kanske annars bortvissnat. Dock — en
ren idé går för oss aldrig förlorad, detta är vår tröst.
Låtom oss derföre, som Goethe säger: framför allt
bedja Gud om stora och sköna tankar, ty i dem skola
vi lefva och segra och hafva vår odödlighet!

Vid 14 år skickades Adlersparre till Upsala, der
han de första terminerna ofta deltog i den studerande
ungdomens bacchanaliska samqväm. Snart insåg han
dock förderfligheten af ett sådant lefnadssätt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free