Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- TREDJE AFDELNINGEN
- IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har genom dessa frågor öppenhjertigt yppat
de vigtiga betänkligheter, som efter min öfvertygelse
åtfölja hvar och en vid detta riksmöte hittills
uppgifven, och af mig känd finans-plan. Dessa
betänkligheter kunna hos mig icke upphöra, förr än jag ser
den växande samhällsförmågan, efter hand och i den
mån hon uppkommer, användas att efter bokstafven
fullgöra samhällets förbindelser. En klok och redlig
enskild man, som utgifvit flera skuldsedlar, än han
med sin årliga inkomst och utan att beröfva sig sjelf
förlaget till den näring han drifver, på en gång
förmår inlösa, skall troligen upphöra att utgifva flera
skuldsedlar och utfästa sig att årligen inlösa några
af de redan utelöpande. Han kan på detta sätt
uppfylla sina förbindelser; hans näringsfång upphör icke
att vara riktande; hans skuldsedlar antingen bibehålla
eller återvinna deras riktiga värde; och hans kredit
förblifver orubbad. Gäldbundna stater göra förmodligen
väl, när de följa detta exempel af förnuft och redlighet.»
En så direkt anspelning på vederbörandes
financiela tillgöranden skulle naturligtvis i den på
samhällets höjder triumferande statsklokhetens ögon
ytterligare stämpla den frimodige talaren såsom en jacobin
af farligaste slaget. Deputationen af den 29 Maj,
denna skamfläck i svenska ridderskapets häfder, gjorde
ett snart slut på Adlersparres
riksdagsmannaverksamhet. Uppbragt öfver ett sådant våld mot en
lagstiftande församling, ett så uppenbart förbiseende af det
rätta och anständiga, och sedan han fåfängt flera
gånger protesterat mot Deputations-projectet,
förklarade han med sin vanliga bestämdhet sig icke vilja
deltaga i öfverläggningarne på detta riddarehus [1].
[1] Adlersparre omtalade med förlåtlig förtrytelse de
kabaler och skandaler, med hvilka hofpartiet, under Tolls och
Brahes ledning, sökte att göra sig fruktadt och inflytelserikt.
Konungafavoritens cour för en brorsdotter åt grefvinnan Brahe,
var endast ett fint spel att få landtmarskalkens egen
höggrefliga person som en marionett i sin hand. Det lyckades
otroligt väl och ända derhän, att den duperade grefven dresserades
så väl, att han, hvad som den tiden allmänt försäkrades,
apporterade Tolls näsdukar. Skjöldebrands uppgift (se Biogr.
Lexicon) antyder det sålunda: att Toll representerade inför
Brahe konungens vilja, och denna kunde Toll framkalla genom
att visa, att det han ville var mot jacobinismen, än hvilken
kungen ej kände något farligare spöke. Således, om Toll ej
hunnit förut träffa Brahe och underrätta honom, då han skulle
vägra eller bifalla något, så hade Toll en kulört och en hvit
näsduk. Då den ena i blinken upptogs, visste
landtmarskalken att vägra, då den andra sväfvade i generalens hand, att
bifalla t. ex. begäran om proposition o. d. Till den grad
våldförde sig despotismen på den sjelfständiga öfvertygelsen, att
officerare, som, i följd af sin medborgerliga rätt, vågade rösta
med »Patrioterne» — i hemlighet underrättades att deras
carriere vore stängd och att man inväntade afskedet. De åter,
som läto bruka sig att springa hofvets ärenden och framför
allt lyckades att bland de missnöjda göra omvändelseförsök,
försäkrades om kunglig nåd och bevågenhet. Den snillrike
författaren till Skjöldebrands biografi, förmäler att det var Toll,
som, både efter Hamiltons och Skjöldebrands påståenden,
tvingade Brahe att förklara sitt uttryck: det förstås af sig sjelf,
ha varit hans enskilda mening, och ej hans ord som
landtmarskalk. Toll uppmanade honom offentligt att bruka sin
makt, och han afskickade en deputation med ett icke justeradt
protokoll till de andra stånden, att voteringen angått ej blott
den inrikes skuldens betalande, utan ock den utländska samt
den öfriga bevillningen, ehuru landtmarskalken svarat två
gånger: det förstås af sig sjelf, på Carl De Geers fråga tvänne
gånger om icke voteringen anginge endast den inrikes skuldens
betalande, och om icke både den utländska skulden samt den
öfriga bevillningen vore utom all fråga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0119.html
