Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FJERDE AFDELNINGEN - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så är det godt och väl; men tro mig: kabalerna äro
långt svårare fiender att öfvervinna än både ryssar
och norrmän. Här går allt trögt. Många gånger har
jag varit nära att slakna; men min gamla seghet,
min finska envishet, som du kallar den, har hållit
mig upprätt. Egde jag emellanåt din förvånande
talang att kunna skratta åt allt, och du min egenskap
att emellanåt sörja deråt, så vore vi visst lyckligare
begge. — E. sitter nu här och trumfar med A—lska
hackorna, men det mariaget skall ej bli välsignadt
med något långlifvadt foster, så länge jag är
motspelare, var trygg. Kunde du vara här och se och
höra, huru här tasslas på smygvägar, skulle du
förlora ditt tålamod. Flera af dina för detta komma
nu ofta till mig; men jag har ej lockat dem öfver.»[1]
Adlersparres utgjutelser andas samma vänliga
tänkesätt. »Hvad du skrifver om förr och nu, gillar jag
till alla delar, endast ett och annat uttryck
modifieras. Den menskliga gemenheten har jag egentligen
aldrig betviflat; men detta hindrar mig ej att tro på
dygd. Jag tror äfven, att fienden lättast bekämpas
med det vapen, som i dagligt tal kallas medömkan,
nb. sådana fiender, hvilka ej hafva courage eller ära
nog att gå en hederlig man öppet på lifvet, utan
föredraga att hålla sitt spel och kältringsgrin bakom
hans rygg. Förträfflig var anekdoten om —e. Väl
visste jag af gammalt, att åtskilliga rötter stodo qvar
efter det afmejade ogräset, men aldrig kunde jag
inbilla mig, att det så snart skulle åter skjuta fram,
och till på köpet så högt. Så der behagar det ödet
ibland att gäcka våra förhoppningar; men ett hopp
vet jag, som aldrig sviker, och det är: att hvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
