Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FEMTE AFDELNINGEN - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skyndsamt gick återfärden; men jag var
uppbragt öfver de yttranden, som blifvit fällda om min
chef, och betänklig hvad jag borde säga honom. Men
då Posse lofvat, att ej vara emot oss, så ansåg jag
detta löfte, med afseende å sinnesstämningen i landet,
som att han var för oss, särdeles efter de
försäkringar, hvilka Boij lemnat mig, hvadan jag, med
besinning af Adlersparres rättmätiga stolthet, beslöt att icke
nämna ett ord till honom om de bittra utfallen från
Posses mörka lynne, utan sade honom blott: att Posse
var bra, och att jag trodde, det han snart deciderade
sig för vår sak. Adlersparre, som då redan hade fått
underrättelse derom, att Örebro var revolutioneradt,
att landshöfdingen derstädes och chefen för
lifregementets hussarcorps voro arresterade, emottog mina
meddelanden under synbar glädje och yttrade: »nu
känner jag igen min gamle vän, Posse» — hvarefter
täta kommunikationer dem emellan öppnades, och Posse
förklarade sig vara revolutionens man. Snart efter
vårt intåg i Stockholm inställde han sig der, och vårt
första möte var i Adlersparres salong. Vi helsade
vänligt på hvarandra, jag småleende, under det jag
aflägsnade mig, för att lemna de gamla vännerna
tillfälle att samtala. Posse kom efter mig, yttrande:
»Ni går väl ej bort? Jag vill tala vid honom.» Jag
stannade i expeditionsrummet. Efter något mera än
en halftimmas förlopp, kom Posse ut från Adlersparre
och begärde att få tala vid mig. Hans ord voro:
»Ni blef väl mycket förundrad öfver mina yttranden
i Uddevalla? Men jag fällde dem endast, för att ni
skulle blifva så mycket försigtigare.» Han frågade
mig sedan: »om jag omtalat för Adlersparre hvad han
yttrat om honom?» Hvartill jag svarade: »nej —
men utgången har visat, hvilken af herrarne som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
