- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 1 /
185

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FEMTE AFDELNINGEN - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framför sig, föredrog att spela en lägre roll, helst när
betäckningen kunde bestå af en hjeltes arm.

Anckarsvärds förhållande till Adlersparre blef
aldrig intimare än Catos till Scipionerna. Orsaken
härtill må sökas hos dem båda. Anckarsvärds
hufvudfel att aldrig vilja se någon öfver sig, och
Adlersparres ej mindre oförlåtliga misstroende och begäret
att i det klaraste ljus tro sig upptäcka fläckar,
bidrogo väl lika mycket till missförhållandet dem
emellan. Hade den ena blottat mindre svaghet och den
andra undvikit en frånstötande köld, som kanske var
mera tillkonstlad, än naturlig, så skulle bägge dessa
herrar vunnit mest derpå, och troligen äfven den sak,
som först rätt nära förenade och sedan rätt långt
aflägsnade dem från hvarandra. Beståndande blir i
alla fall det: att Adlersparre och Anckarsvärd på
samma fält och under samma frihetens fana, i striden
för mensklighetens heligaste interessen, kämpat en skön
och stor strid och sålunda uppfyllt medborgarens
första pligter: att ingen uppoffring är svår för
fäderneslandet. En sådan handling kan icke tillåta
hederliga hjertan och ädla, varma andar att åtskiljas;
tvärtom skall den, som vi tro, evigt och innerligt
förena dem, om ej förr, så när sältan af verldens
obelåtenhet bortdunstat, och tankar, som lidit af
ovisshet, hunnit till full klarhet.

Det synes således ej för Anckarsvärd vara stort
värdt att undandraga sig allt ansvar af ett verk, i
hvars utförande han tagit en så verksam del; lika
litet, som det för hans landsmän lönar sig, att vilja
beröfva honom hedern af ett arbete, på hvilket han
slösat sin mannaålders ädlaste tankar och krafter,
ehuru dessa Volneys ord torde gälla honom, lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/1/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free