Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA AFDELNINGEN - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Soldaten å sin sida fullgjorde med exempellös
noggrannhet sina skyldigheter i en ständig täflan med
hvarandra att behaga befälet. I tal med stadens
borgare hördes han ofta afgifva de kraftigaste
försäkringar: »att Sverige skulle frälsas, att kungen ej skulle
slippa undan, om ock en legion af erke-djeflar
försvarade honom,» o. s. v. Sins emellan utgjorde
manskapet en enda stor familj, inom hvilken ej ringaste
split fick komma in och störa det broderliga
förhållandet.
Såsom ett bevis, att inga granna fraser
behöfdes, när trupperna skulle underrättas om
uppbrottet från deras ståndqvarter kring Eda skansar,
för att anträda marschen till Stockholm, har man
anfört: att en Kapten X. vid Wermlands jägare ställde
upp sitt kompani långs landsvägen och höll till
detsamma följande lakoniska tal: »Hör på, gossar! jag
tycker, att vederbörande i hufvudstaden styra dumt
och illa; om ni tycker så med, skola vi marschera
dit och ändra alltsammans.» Truppens svar var i
samma stil: »Ja, Gud bevare nådig kapten, det tycka
vi visst, och vi gå hvart kapten vill föra oss,» och
dermed var saken färdig. [1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
