Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FEMTE AFDELNINGEN - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfrigt lycka till sitt ombetrodda värf och förblifver
honom välbevågen.
Stockholms slott d. 14 Mars 1809 [1].
CARL.
Fursten af Ponte-Corvo mottog i Dresden de la
Grange med mycken huldhet. Då fråga derpå snart
uppstod om Frankrikes och Sveriges naturligaste
förhållande till hvarandra, yttrade Bernadotte: »Entre
ces nations, confiance et sympathie est l’etat le plus
naturell; et aussi long temps que cette harmonie
existe, l’Europe n’a plus à craindre le pouvoir des Barbares.»
Man må här ihågkomma, att Bernadotte talade om
Frankrike och Sverige, ej om de båda despoterne
Napoleon och Gustaf IV Adolf; ty ingen af dem
representerade, efter hans sätt att se, sitt lands sanna intresse.
Det var lärorikt att höra, säger de la Grange i sina
efterlemnade anteckningar, med hvilken klarhet och
bestämdhet denne Furste genomgick Europas ställning,
framdrog nationernas egenheter, vidrörde deras särskilda
bestämmelser, redogjorde för Napoleons system, mot
hvilket han vågade göra flera anmärkningar, men på
ett sätt, som tillkännagaf den erfarne verlds- och
statsmannen. Om Sverige kände han mer än mången svensk,
som gör anspråk på denna kunskap. Det roade mig
isynnerhet att erfara, med hvilken beundran han
omfattade våra store konungar, synnerligast Gustaf II
Adolf, och huru den svenske soldaten hade tillvunnit
sig hans odelade uppmärksamhet. Innan afresan gaf
till och med prinsen sig tid att undervisa de la Grange
om hvad han egentligen hade att iakttaga under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
