Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SJETTE AFDELNINGEN - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hertigen var snart öfverens med Adlersparre och
gladde sig uppriktigt åt det framkastade projektets
många och lofvande solida fördelar. »Väl, fortfor han,
skall ett sådant steg här inomlands gifva ämne till
mycken obelåtenhet, särdeles åt våra högfärdige,
inbilske och maktlystne aristokrater; men skriket skall
hafva sin tid, som allt annat, jag känner det. Det
är dock visst, att toge man en tysk prins, skulle,
under sakens närvarande ställning i Tyskland, valet
säkerligen aldrig i Frankrike vinna sanktion, så vida man
icke åtnöjde sig med ett subjekt, på hvars flathet,
svaghet och oduglighet Kejsaren med full trygghet
kunde räkna. Åter en Fransk prins skulle vara nätt
upp detsamma, som att kasta utmaningshandsken i
ansigtet på Engelska och Ryska nationerna. Således,
då jag rätt eftertänker, är den föreslagne kandidaten
ej att förkasta. Jag lofvar att närmare taga
propositionen i skärskådande, ingenting besluta utan i
samråd med er, min bästa Adlersparre, som ser både
längre och djupare än jag, — derpå ger jag er som
hederlig karl mitt ord.»
Hertigen räckte Adlersparre sin hand. Efter
utbytet af de vänligaste tänkesätt, steg Adlersparre upp
för att gå. Prinsen var synbart rörd och sade: »dröj
nu ej för länge med ert nästa besök, kom snart och
ofta hit. Vi mena båda väl och kunna tillsammans
uträtta mycket godt för det allmänna, jag känner mig
så lugn och säker i ert grannskap.» Adlersparre gick
glad och tillfredsställd, som från en vunnen seger [1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
