Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- SJUNDE AFDELNINGEN
- I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarade: att orsaken hvarföre ej mera uträttades, var den,
att motståndet var för ringa[1].
För vår del äro vi öfvertygade, att om
motståndet varit större och envisare, så att de
revolutionära krafterna mera fått användas, hade ofelbart
statsförändringens resultater blifvit fördelaktigare. Denna
motgång i medgången var icke revolutionärernes fel,
utan kom sig af slappheten hos deras motståndare,
som fege och vanmäktige flydde från fältet, innan ännu
ett skott blifvit lossadt.
[1] Under en mängd af år ha vi ofta sett de s. k. 1809
års män vara föremål för klander, merendels derföre att de
icke genomförde revolutionen eller statshvälfningen djupare, än
som skedde. Min tanke är icke att skrifva deras apologi.
Jag behöfver det icke. Men orättvist synes mig detta klander
vara, och torde det i någon mån böra hänföras till den afund,
som är ett så utmärkande drag i svenskens lynne.
Författaren har i senare tider mången gång resonnerat med
Adlersparre härom, då han alltid yttrade: att orsaken, hvarföre ej
mera kunde uträttas var den, att motståndet var för ringa.
I frågan om att Gustaf Adolf borde skiljas från regeringen
voro alla ense; men så snart andra ämnen förekommo,
befunnos tankarna mycket delade. Sådant var förhållandet, när
grundlagen skulle uppgöras, representations-frågan företagas,
samt mycket annat. Att under sådana omständigheter bryta
sig en egen väg, göra sina individuella åsigter, måhända i strid
med regentens, gällande, skulle troligen litet förr eller senare
framkallat en brytning emellan statsmakterna, som, under den
gäsning hvari sinnena sig då befunno, ganska lätt kunnat
medföra oberäkneliga, vådliga följder. Vi böra påminna oss
hurudan sinnesstämningen var 1810, då Fersen mördades på
öppen gata och i åsyn af hela garnisonen, eller ännu ett år
senare, då folkrörelserna egde rum i Skåne, Östergöthland,
Södermanland m. fl. ställen. Huru många brännbara ämnen
voro icke då hopade, till hvilkas antändning och explosion en
gnista varit tillräcklig? Om en enda dristig demagog hade
framträdt såsom ledare för de oroliga massorna, skulle den
beväpnade makten fått nog att syssla med att släcka branden.
Detta undveks genom den moderation och hofsamhet, som
revolutionens begge förnämsta upphofsmän visste att iakttaga.
(Carl af Forsells Berättelse om sitt deltagande i 1809 års
statshvälfning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0153.html
