- Project Runeberg -  1809 års revolution och dess män. Tidstaflor / Del 2 /
156

(1849) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SJUNDE AFDELNINGEN - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Adlersparre ville ett evärdligt slut på
envåldsmakten och en för Svenska folket evärdligt erkänd
rättighet att styra och beskatta sig sjelft. Han ville
vidare: ordets och tankens frihet, Sveriges och
Norriges förening, en enkel, på fria och fasta grunder
byggd statsförfattning, hushållning med statsmedlen,
starka kontroller på embetsmän, beskattningen
jemnare fördeldt och lika rätt inför lag.

Adlercreutz var icke statsman; politiska vuer
hade han inga; han var blott hjelte, och ville som
sådan befalla och blindt lydas. När Adlersparre
uppträdde, såg han i honom visserligen en varm och ädel
fosterlandsvän, men derjemte en medtäflare, af
hvilken han väl icke på slagfältet, men i rådkammaren,
kunde blifva öfverflyglad och hindrad, trodde han, i
sitt älsklingsgöromål: att besegra rikets fiender.

Sjelfständigt och egenmäktigt handlade
Adlercreutz på stridsbanan och — vann! I
rådkammaren eller som politisk man antog han lätt
konsiderations-systemet, vacklade och blef — öfvervunnen. När
han uppgick på slottet d. 13 Mars, var han mindre
Gustavian, än han efteråt blef det, till följe af vissa
påtryckningar från ett håll, der man minst väntat att
någon skulle våga sig fram att blanda hans kort.
»Man förvånas, yttrar en författare i de la Gardieska
Archivet, att finna Adlercreutz, som lagt hand på
Gustaf Adolfs person, ense med f. d. hofpartiet om
successionen, sägande öppet: Att han ville, genom denna
trohet åt sonen, försona hvad nödvändigheten
tvingat honom göra mot fadern.
Detta, jemte hans
intima förhållande till Lagerbring, med hvars
systerdotter han var gift, ådagalägger, att Lagerbring,
såsom själen i dåvarande regeringspersonal, egentligen
blott tvingat kungen göra hvad Napoleon, m. fl. i slik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aca1809rev/2/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free