Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - BILAGOR - Meddelade Skrifvelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bud att resa; men depecher brukade Vi icke, ty Littera
Scripta manent! Uppdraget var muntligt; Hugo Hamilton
hade ett bref till »vännerna i Stockholm,» men han
»skickades» från Vestra arméens högra flygel.
2:o. Hvarföre den afsändes?
Då ingen »depech» förefanns, får väl min ringa person
intaga dess plats i svaret, således: Aftonen före min afresa
kom f. d. konungen från Haga till staden, kl. omkring 9, med
»svarta listan» på fickan och med »petit Mellin» vid sin sida;
en patrull af von Engelbrecktska regementet (om jag rätt
minnes) två officerare, fyra under-officerare, fyra korporaler och
tjuguåtta man, väntade i konungens Stånddrabantsal till kl.
½ 4 på morgonen, då f. d. majestätet åter utreste till Haga;
samma natt gjordes flera försök, att bevaka den store man,
som den 13 utförde den egentliga revolutionen, att göra samma
manöver 72 timmar förut — fåfängt — omöjligt! — Svaret
blef, då jag var med hos honom, detsamma som förut:
»Ingenting är förberedt, det vore ju således en galenskap» m. m.
Derföre måste någon af »bröderne» resa till Adlersparre,
ingalunda för att motverka revolutionens utbrott; hvilken redan var
utbruten ipso facto, då Adlersparre anträdde sin marsch från
riksgränsen, utan tvärtom: i fäderneslandets namn besvärja
honom, trängande bevekligt, att kasta sitt avantgarde på
slädar till Stockholm, på det »bröderne» derstädes måtte få
någon större militärstyrka att stödja sig vid än 250 man
kuirassierer emot minst 13 à 1400 man Tyskar, hvilka jemte
depoten af ett visst garde af oss ansågos kungligt sinnade,
»quand mème.» Detta mitt uppdrag aflemnade jag redeligen,
stående vid Åtorps gästgifvaregård, på fotsteget af
»revolutions-generalens» vagn — hans egna förposter, som jag passerat,
titulerade honom så — med låg röst, ty han var icke ensam!
dock tviflar jag ingalunda, att ju hans ännu lefvande
stabschef — resekamrat för tillfället — kunnat höra orden och
förmodligen — hörde dem, ehuru de sedermera bedömde
»Untowards» för upprepande.
Frågorna äro nu i knapphändig korthet besvarade; ett
utförligare koncept, kallad: »Något om en kornetts resa till
Wermland d. 10 Mars 1809, nec non quibusdam aliis,» får
hvila i mina gömmor, tills vidare åtminstone.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
