- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 1 /
8

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lycka och anseende. Den, som till äfventyrs kan
tycka detta påstående djerft och obefogadt, må sjelf
uppslå svenska presterskapets historia, denna väfnad
af hycklerier och gycklerier, med få inslag af någon
gyldne tråd af upphöjda värf; han må gå ut i landet
och spörja den trälande delen af nationen dess
innersta tanke om presterna som stånd, om detta stånds
behörighet att blanda sig i allmänna ärender, att
fortfarande ingripa i lagstiftningen, att lik ett slags andelig
och verldslig polis i ena fallet ransaka njurarna och
i det andra den enskilda egendomen, alltid såsom en
inqvisition i tillfälle att nära nog godtyckligt bestämma
straff och belöning!

Borgareståndet hade, för att tala i affärsstil,
ännu icke kommit till den politiska "soliditet", som i
våra dagar utmärker rikets tredje lagstiftande
församling. Af omständigheterna tvingades det emedlertid
under detta riksmöte att utså de frön, som i
framtiden skulle bära frukt och försäkra borgaren, att han
kan lefva och hafva sin skönaste betydelse endast uti
menniskans ärorikaste idrott — arbetet och dess
belöning. Man får dock icke häraf sluta, att vi knäfalla
för kassakistans män eller prisa penningens makt —
ett välde, om möjligt, sämre och löjligare än sjelfva
bördens och förstfödslorättens. Ty penningen är dock
alltid ett medel i menniskans hand, men menniskan,
äfven den fattigaste, ett redskap i Guds.

Penningen, vuxen till öfverflöd i den enskildes
hand har, åtminstone i de flesta fall, verkat fiendtligt
emot det allmänna. Den har gjort menniskan kall,
döf och egoistisk, uppställt råmärken mellan henne
och den öfriga menskligheten, kommit henne att tro
sig icke behöfva annat än sig sjelf. Något helt
annat är den jemnare fördelningen af det timliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/1/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free