Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtyckte och lofvade biträda. Dåvarande ryttmästaren
vid Vestgötha dragoner, baron Carl von Duben, hade
lofvat, att vid första anmodan med större delen af
regementet marchera dit behofvet påkallade. Man var
dessutom säker om ännu vida högre befälhafvare inom
arméen, samt räknade synnerligast på general
Vegesacks anseende inom densamma, och soldatens stora
tillgifvenhet och förtroende till honom, hvarigenom
man hoppades och var förvissad om att af sjelf va
Vestra arméen flere skulle gå öfver, i fall Vegesack
nödsakats med några stridskrafter anrycka emot den,
samt låta dess troupper se Drottningen med den unga
Prinsen vid sidan. Man trodde till och med att
sjelfva Adlersparre och Adlercreutz ganska lätt skulle
hafva jemkat med sig, så fort man icke velat befria
Gustaf Adolf sjelf, utan endast, som här var i fråga,
Drottningen och prins Gustaf[1].
[1] Hvad Adlersparre beträffar var detta hopp en
sväfvande illusion. Då grefve Jacob De la Gardie här blifvit
nämnd, anse vi oss skyldiga anföra denna stroph ur De la
Gardieska archivet: »Det är väl föga tvifvelaktigt, att grefve
D. tänkte i abdicationsfrågan lika med Armfelt, som vid sitt
nattliga möte med Lagerbring, af Ugglas, m. fl. vann
embetsmanna-hierarchiens hufvudmän att gå in på densamma, eller
att söka förmå Gustaf IV Adolf till abdication till förmån för
sin son under Hertig Carl såsom förmyndare, t. o. m. om
utländska ärenden så fordrade, till förmån för farbrodern som
konung, med prins Gustaf som thronföljare och bibehållen
regeringspersonal (utom att väl Armfelt skolat ingå, såsom
»bevakaren» af Hertig Carl). Grefve De la Gardie fruktade
ej, att ju abdicationen skulle bli frivillig, helst Kungen mer
än en gång för honom nämnt, att han sjelf hade den planen.
Och så mäktig var den Armfeltska combinationen, till hvilken
vi tryggt kunna anse att grefve D. hörde, att Skjöldebrand
försäkrade, det många i hans egen sammansvärjning fordrade
att förena sig med Armfelt, deremot Skj. yttrade sig skarpt
och kanske just derigenom ej kunde fullborda sin
revolutionsplan (i Februari). Grefve D. hoppades ock, att Armfelt, som
redan hade en mängd kanaler till Kejsar Alexanders hjerta,
och som ju kunde innan kort hos honom bli, enligt
grefvinnan A—ts försäkran, större favorit än han varit hos Gustaf
III, skulle, afgående som fredsunderhandlare efter abdicationen,
kunna återskaffa oss den gamla gränsen, åtminstone allt utom
Nyland och Tavastland.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/1/0180.html
