- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 2 /
17

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

okänd; ingen medelmåttigt förstådd. Han var född
med rörliga och eldiga känslor, men tillät ingen bland
dem att öfverväldiga sig. Sjelfva de ädlaste ibland
dem, som äro dygdens stöd och mensklighetens tröst,
fingo af förståndet och rättvisan föreskrifna gränsor.
Godheten, målad i hans utseende, i hans tal, i hans
rörelser, öfvergick aldrig hos honom till svaghet. Hans
medlidande, styrdt af urskilning, ledde till
välgerningar, ej såsom ett sätt att skiljas från nödens rop,
men såsom en pligt mot den lidande menskligheten ;
inskränkt i egna behof, uteslutande alla, som kunde
umbäras, hade han, såsom enskild, varit sparsam för
att kunna vara välgörande; såsom Regent för sig och
staten blifvit verksam hushållare, för att gifva
nationen efterdöme, lättnad i dess bördor, staten kraft och
hela riket välmåga. Då han emottog någon, skedde
det med en vänlighet, med en nedlåtenhet som dock
aldrig minskade hans värdighet. Få furstar, få
menniskor hafva varit mera frie från högmod och fåfänga;
men få mera måne om den rätta höghetens
bevarande genom renhet i seder, värdighet i uppförande och
en beständig hugkomst af hvad de äro, af hvad de
böra vara. Allvarsam i befäl, utan öfverdrifven
stränghet; varsam och försigtig utan förställning eller konst ;
kännande oförrätter, men utan hämdlystnad, tacksam
med värma; dömande hvar och en efter dess
gerningar, icke efter dess enskilda tänkesätt; lemnande
förlåtelse åt ångren, sitt medlidande åt svagheten, men
sin aktning endast åt redligheten och förtjensten, sin
vänskap, och denna fullkomlig och orygglig, åt den
bepröfvade troheten; hade han gjort rättvisan till
ledare af alla sina gerningar. Vördnaden för det
Högsta väsendet och för religionen, gaf åt hans dygder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/2/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free