- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 2 /
26

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den kärlek, hvarmed Svenska folket omfattar Eders
Konglig Höghet».

Hans Kongl. Höghet besvarade detta tal på
följande sätt:

»Det är med ovanliga och högtidliga känslor jag
beträder gränsorna af mitt nya fädernesland. En ny
verkningskrets, nya och stora förbindelser öppna sig
för min syn, men jag tvekar ej att inträda på denna
nya och vådliga bana; ty det är ett ädelt, ett
lidande folks förtroende, som kallar mig. Svenskar, jag
är nu Svensk!
Jag skall alltid förblifva det. Ärans
bud känner jag; folkets behof talar tydligt. Mitt blod,
mina krafter äro från denna stund helgade åt min
Konung och mine Medborgare. Af den ene skall jag
lära att regera, för de andras sällhet skall jag arbeta.
Mina rena afsigter skola biträdas af rättsinnige och
bepröfvade män, och blifver det mitt öde, att regera
ett urgammalt och frejdadt folk, skall den dom icke
nekas mitt minne: han ville sitt Folks väl!»

Härpå tolkade Landshöfdingen grefve Rosen
länets underdåniga tänkesätt i följande ord:

»Högborne Furste, Allernådigste Herre! Då det
är en oskattbar lycka för mig att vara den förste
landshöfding, som får nåden emottaga E. K. Höghet
på svenskt område, utbeder jag mig i underdånighet
vid detta tillfälle, det E. K. Höghet täcktes med
nådigt öfverseendo bedöma min ringa förmåga att
uttrycka känslor, som äro för lifliga att ej vara öfver
alla uttryck. Åtankan af en älskad fosterbygds
lidande, om hvars räddning äfven den mest
förhoppningsfulle hade anledning att misströsta, glädjen öfver
att se den nu tryggad, i fredens lugn, mottaga en
vördad Furste, som säkerligen skall bereda oss
ljusare framtida dagar; hvad lyckliga, hvad förvånande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/2/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free