Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del ej fruktade ränksmidare och väl visste, att inom
konungaborgen allt var honom väl bevåget [1].
Derefter följde frågor, med afseende å konungens
helsa, arméens och skolornas tillstånd, fattigvården i
hufvudstaden. Det var lärorikt att inhemta prinsena
begrepp om nödvändigheten att taga sig an de fattiga.
Det rätta förbarmandet ger ej med handen, utan med
hjertat, sade han. Tiggeriets rötter äro visserligen flera,
men en af de mäst djuptgående, den oväckta hågen
för sysselsättning jemte bristen på arbete. Ty i
arbetet ligger helsa och trefnad. Den lättjefulla bland
sitt uppstaplade guld kan understundom påträffas lika
obelåten med verlden och sin lott som dagdrifvaren i
trasor och smuts.
De svaromål, prinsen bekom på sina spörjsmål
om vår armés, soldatens beklädnad och underhåll,
fägnade honom synbart. Han prisade hurtigheten och
det ädla utseendet hos svenska krigaren, men tyckte,
att den vanliga pensionen åt afskedad soldat var
alltför knapp. Jag vet, tillade han, att försvarsverket
är en tryckande börda för en fattig stat; men lägg
i ena vågskålen bördan och i den andra
sjelfständigheten, och vigterna skola neddraga hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
