Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Propositionen — ett affektstycke — undgick ej
beställsamma clacqueurers beställda bifallsstormar. Den
fintligt utlagda snaran fångade dock ingen, till heder
för 1809 års lagstiftare. Grefve A. G. Mörner
förklarade genast med sin vanliga takt: att utan tvifvel
vore det mycket smickrande att igenom ett talrikt
antal medhållare finna sina yttrande mötas af deras
bravorop; men att taga sådant för Ridderskapet och
Adelns afgjorda bifall, torde ändock vara något
förhastadt. Vidare yttrade sedermera grefven: »Sällan,
måhända, har försigtigheten att låta ett ämne hvila
till närmare pröfning synts mig mera af nöden än
vid tillfälle af den utaf grefve De la Gardie senast
väckta motion. Ridderskapet och Adeln hörde
beskrifvas uppkomsten af sina rättigheter, af sin
närvarande författning, hörde omtalas förfäders tänkesätt och
deras minnen, hörde åberopas fäderneslandets behof
och samtidens fordran, hörde bevis påkallas af Ridd.
och Adelns fosterlandskänsla och oegennytta, och högv.
Ridd. och Adeln, vane att med gerrongar bevisa
sina tänkesätt, hade varit nära att till det förslag,
som syntes stödja sig på så allmänt gillade grunder,
lemna sitt odelade bifall. Likväl hade det varit en
oangenäm upptäckt, om efter att hafva närmare
undersökt hvad man bifallit man nödgas erkänna, att
följden deraf vore helt annan än den man åsyftat,
att i stället för eftergiften till erhållande af allmän
enighet, man uppkastat frågor, som skulle blifva ämne
till nya tvister. Jag bekänner det gerna, att de stora
orden Fosterland, Medborgares väl, Samtidens och
Efterveridens fordran, hos mig upplifvade känslor,
som erindran af de helgade pligter, som dermed äro
förenade, alltid hos hvarje redlig svensk skola
uppväcka; men jag kan ej heller neka, att förundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
