- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 2 /
140

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De af sviten närvarande skyndade genast till hjelp
och funno kronprinsen liggande afsvimmad på
marken; adjutanten Holst upplöste halsduken och
ryttmästaren Hägg hämtade vatten i en handske, hvilket
sednare jemte bränvin användes för att återkalla
lifsandarna, emedan man i början trodde prinsen vara
allenast afdånad i följd af fallet, och på det stormen
ej skulle skada patienten, bildade officerarne med sina
kappor ett slags skygd öfver honom.

Lifmedicus Rossi, som tillkallades, försökte
fåfängt att återbringa kronprinsen till sans; lifsgnistan ville
ej återvända, allenast bröstet häfde sig långsamt under
en rosslande andedrägt, hvarvid stundom hvit eller
rödgul fragga framträngde genom mun och näsa. Efter
omkring 10 — (säger tio) minuters förlopp öppnades
ådern på venstra armen, och detta var det enda
ögonblick, som lifsandarne syntes nära att återkomma,
emedan rodnad uppkom på kinder och läppar och munnen
sammandrogs något; men snart slocknade äfven
detta hopp, pulsen saktades kännbart, bröstets
rosslande blef omärkligare, lifvets färg försvann ur
ansigtet, och dödens köld spridde sig snart åt alla
lemmar, hvilka småningom stelnade. Under det denna
den sista striden pågick, trängde sig kronprinsens
kammartjenare, Juel, som i 24 år varit i hans tjenst,
fram till den döende fursten, och, lutad öfver dess
kropp, med hoppknäppta händer samt ögon badande
i tårar, utropade: »Visserligen blir du salig, min prins;
hur ofta har jag ej sett dig med knäppta händer på
dina knän ligga i bönen för din Gud! Han skall ock
anamma din anda!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/2/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free