Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På bestämd förfrågan, om truppen fick skjuta,
svarades i alla omkringståendes närvaro ett ljudeligt nej,
med tillägg att endast bajonetten fick begagnas.
Patrullen öfverfölls likväl i Trångsund med stenkastning
och sköt då på eget bevåg åt alla håll, med den
verkan att inom 5 minuter hela upploppet deromkring
var alldeles förbi, utan att något enda kanonskott
lossades och utan att mera än desse 12 man
användes.
Jag förmärkte, fortsätter baron Düben, högljudda
yttranden bland folkmassan, att man ämnade vidare
företaga sig grefvinnan Pipers uppoffrande.
Skyndsamt begaf jag mig då till Fersiska huset, der jag
mötte grefvinnan, förklädd, som begaf sig till närmaste
sjöstrand, för att på båt flykta undan. Jag följde
henne, utan att hon blef det varse. Hon hade ett
annat fruntimmer med sig och kom lyckligt undan.
Jag återvände till Fersiska huset, då ett compagni
af nu varande andra lifgardet uppmarscherade med
fronten mot huset. Jag gick då derifrån, när
underrättelser kringlupo, att en större folkmassa var
samlad vid grefve Ugglas hus på Drottninggatan. Vid
min ankomst dit voro fönstren redan med stenar
utslagna; men grefve Ugglas måg och son afvärjde
behjertadt folkets försök att intränga i huset, och jag
insåg, att all fara för grefve Ugglas var förbi [1].
[1] Friherre Düben gör sig här saker till en irring. Hans
excellence Hr grefve af Ugglas har meddelat oss, att den
ofvannämnde uppgiften rörande honom är ett fullkomligt
misstag. »På den olycksaliga 20 Juni 1810, säger Hr grefven,
var jag som ryttmästare vid gardet till häst för dagen
vakthafvande hos konungen, commenderade följaktligen ingen trupp
och befann mig, sedan konungen kl. 4 eft. m. inkommit från
Haga, ständigt hela dagen och äfven den påföljande natten i
dess rum på slottet.» På samma sätt förhåller det sig med
påståendet om grefve Ugglas måg, f. d. statsrådet baron G. F.
Åkerhjelm, hvilken benäget på detta sätt för oss rättat
misstaget: »Den 20 Juni 1810, denna i flere hänseenden hånfullt
minnesvärda dag, var det ryttmästaren baron Alrik Åkerhjelm,
min bror, och Tersmeden vid lif-gardet till häst, som, icke på
eget bevåg, utan på den sednare på aftonen befälhafvande
general-adjutantens general Adlercrutz’s ordres, med sina
detachementer fördrefvo den folkmassa på Drottninggatan, som
sönderslog nästan hvarje ruta i första våningen af framlidne H.
exc. grefve af Ugglas hus, och som äfven der sökte storma och
uppbryta porten. Under detta uppträde befunno sig exc. Ugglas
med sin maka och sin dotter i samma våning, afvaktande med
själsstyrkans resignation utgången. Hans son, nuvarande exc.
Ugglas, och jag, begge ryttmästare vid ofvannämnde
regemente, voro dervid tjenstgörande; han på vakt hos konungen å
slottet, jag då detacherad med min sqvadron å bron nära
Lejonbacken, med uppdrag att söka hindra illasinnade att gå från
staden till norrmalm. Å denna lokal befanns en massa
huggen sten, ämnad till byggnad, hvilken med framgång under
tiden begagnades af de upproriske för att såra truppen.» Hr
statsrådet tillägger upplysande med afseende å styrelsens
förfarande denna dag: »Långt före d. 20 Juni nämnde år kunde
i följd af flerfaldige omständigheter och förhållanden förväntas,
och närmare tiden för den aflidne prinsens återförande till
hufvudstaden utan särdeles skarpsinnighet eller själs-oro inses, att
något utbrott, någon katastroph var i antågande. Emedlertid
höll, såsom kändt är, regeringen sin konselj samma dag på
Haga hela f. m., och garnisonen i staden utstyrdes utan
ammunition, infanteriet med träflintor i gevären och artilleriet
qvarblef i qvarteren eller i sin frihet till på aftonen, sedan det
enskilda mordet på eftermiddagen och det allmänna våldet på
qvällen framkallat alla vapen och deras rätta användande. Hos
befälhafvaren för garnisonen d. 20 Juni utmärkte sig en
slapphet som, hvilken moderation i handlingssätt honom än må hafva
varit anbefalld, likväl hade bort upphöra, då våldet redan
utbrutit, och den, som stod under hans speciella skydd, var det
närmaste och första offret, mot hvilket det riktades.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/2/0179.html
