- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 2 /
209

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Rörde af de förluster vi gjort, med en plägande
hågkomst att se våra fordna landsmän under en
främmande spira, med full öfvertygelse att våra inre
oredor, att våra betryck ej kunna afhjelpas, innan vi
tryggat staten, hade jag velat uppmana detta stånd,
och önskat att min uppmaning hade framträngt till
hela svenska folket, att villigt gå konungen till mötes
i hans anstalter till landets försvar. Jag har trott, att
den stunden kanske aldrig mer skulle komma, då
beslutet om kraftiga steg dertill kan tagas, utan att af
våra grannar nyttjas som en krigsorsak, och att, om
vi nu försumma ögonblicket, skola vi förr eller
sednare, magtlöse i snaran, ångra vår oenighet, vårt
misstroende och vår feghet. Sedan nu Kongl. Maj:t
befallt att hela frågan skall hvila, vill jag blott här
högtidligen förklara för mig och de mina: att vi heldre
dö med vapnen i händerna, än villigt böja oss under
något ok
».

Läsare! tycker du dig icke i dessa ord liksom
förnimma en hviskning ur grafvarna i Roms gamla
Pantheon, eller tycker du dig ej liksom Ögonblickligt
och af en osynlig magt ställd på tinnarna af
Capitolium, då klockan med sina dofva klämtslag förkunnar,
att fäderneslandet är i fara!

Svenska riddarehuset var i denna stund också
ett Capitolium, der kärleken till fosterjorden och
friheten kallade män till vapen. Och vid helgedomens
fot låg Tarpejan, hungrig efter rof och mörk som en
afgrund.

Offer skulle denna dag icke felats att mätta den
hungrande, om svenskarne varit romare. Nu gingo
christendomens förmedlande idéer emellan och —
segrade, genom mildhet och försonlighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/2/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free