- Project Runeberg -  1809 och 1810. Tidstaflor / Del 2 /
272

(1850) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljusa idéer, som hvälfde sig på djupet i denna djerfva
och sjelfständiga karakter.

Äfven vi hafva något att anföra om professor
Rosenskjöld och som här förtjenar en plats. Ar 1838,
då författaren af dessa tidstaflor uppehöll sig några
veckor i Berlin, utgjorde Munck af Rosenskjöld hans
dagliga sällskap. Dessa lärorika ögonblick, ofta
helgade åt allvarsamma ämnen, skänkte gynnande
tillfällen att närmare studera denna ovanliga personlighet,
icke blott intressant genom sin spelande qvickhet, utan
genom sin rikedom på lysande egenskaper.

1809 års revolution och prins Carl Augusts död
sysselsatte ofta Munck af Rosenskjölds tankar.
Oupphörliga frågor gjordes af honom; äfven för de minst
märkvärdiga detaljer skulle redogöras. Sjelf var han
ingen beundrare af revolutionen och tillstod det med
sin originela rättframhet. Adlercreutska »tragedien i
slottsrummen» kallade han ett inbrott i den enskilda
fristaden.
Om Adlersparre berättade han, att de hade
träffats på en soupé hos excellencen Rosenblad, då
dem emellan uppstått en längre conversation.
Rosenskjöld hade framställt följande fråga: hvarföre 1809
års politik straffade ett oskyldigt barn och lät
skyldiga embetsmän blifva ostraffade; Adlersparre svarade
på sitt vanligen lakoniska sätt: kalla mig gerna
syndare, men blott ej fader till 1809 års syndabockar,
förmenande, att den största välgerning, som blifvit
prins Gustaf visad, var onekligen då man befriade
honom från arfvet af en vacklande thron.

Om prins Carl Augusts död yttrade Rosenskjöld
sig mer bestämdt: »er far trodde på förgiftning, och
så gör äfven jag; och ta mig tusan djeflar, — här
beledsagades eden af ett kraftigt knytnäfsslag i det
bredvid oss stående bordet, — vet jag icke nu med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:04:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acatidstav/2/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free