Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbindelser äga ej de (adelsmännen) emot staten, som
genom födseln åtnjuta hvad deras förfäder förvärfvat»
— hade väl inom ett förnämt kotteri visat hvad
klockan var slagen. Det verkade såsom ett gif akt
åt de ofrälsestånden, snart likväl förklingande i luften.
Den verkligt sonliga ödmjukhet och tacksamhet
kronprinsen städse iakttog mot Carl XIII, tjusade
hofvet och de konungske. Sjelfva den misstänksamma
drottningen erkände att hon var betagen i »sin
fullväxt födde son.»
Genom den manliga hållningen i sitt väsen,
genom sin frikostighet och nedlåtande vanlighet eröfrade
Carl Johan allmogens beundran.
På detta sätt vanns partierna af honom. I
sanning! den som så förstår och förmår att draga
menniskor till sig och göra dem sig förbundne, är född
att vara folkets man. Och Carl Johan var det,
åtminstone så länge han följde ingifvelserna af sin bättre
genius.
Stora andar gå sin egen väg och kunna ej
alltid undvika att stappla. Deras banor ligga fulla af
hinder, som, på ett eller annat sätt, måste
genombrytas och tillintetgöras. Derunder komma de egna
krafterna någongång att icke rätt beräknas, att
öfverskattas eller underkännas, och hvaraf följden
understundom blir, att der man trodde sig som lyckligast
vara på väg till målet, har man vändt detsamma
ryggen. Här gäller då framförallt skaldens ursäkt:
»Fullkomlighet blef icke menskans del,
Och Stoas vise hade också fel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
