- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Första delen. Resa genom Scottland, England och Irland /
4

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ra passagerare, utlfrusna och våta efter det
beständiga regnet och kölden. På vagnstaket
voro uppstaplade koffertar, kappsäckar, lårar,
nattsäckar, korgar, knyten, paketer m. m.; och
bakom allt detia sutto åter andra fem stackars
rTesande samt den så kallade the Guard, eller
vaktaren af sakerna. Korgar, insatta i säckar,
hängde på båda sidorna af vagnen, och
fladdrade beständigt till höger och venster; hvad
dessa korgar innehöllo, få vi längre fram se.
Inuti vagnen voro fem personer: en gammal ogift
Mamsell från 1770:talet, och vid hennes sida en
ung man af 19:de århundradet; midt emot dem
sullo ett fruntimmer med ctt glosögdt barn på
knäet, samt en tjock, nästan fyrkantig man, som
hela tiden sof, åtminstone låtsade att sofva.

Klockan var 4 på morgonen, och till alla de
vaknas stora glädje hade kusken högt förkunnat,
att numera återstodo blott några få mil till York.
Damerna, inuti vagnen, som i mörkret under
natlen lagt sina lockar i behörigt antal
papillotter, började genast vid denna nyhets
förkunnande, att rifva bort pappers-lapparne och med
fingren upprulla lockarne. Det ena fruntimret,
som hade barnet ’på knäet, jämrade sig fasligt
öfver, att lilla Fanny skrynklat ner henne
under nallen, och att det nu vore riktigt en skam
visa sig vid framkomsten. Den gamla
Mamsellen tröstade henne med det, att så bittida på
morgonen ingen bättre menniska var ute, och
alt det vore, endast i värdshuset, der de skulle
frukostera, som hon kunde blifva beskådad, ech
det till af bara drängar och kuskar. Hon
yttrade detta i en ironisk ton, och lade isynnerhet
en märkbar vigt på orden ”drängar och kuskar,”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/1/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free