Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var blott för att taga ett enda glas, och att
han skulle vara tillbaka om en minut.
Henrik satt nu ensam på en sten, och hans
tankar vandrade ibland minnena i Scottska
Ilistorien. flan påminde sig så många ädla drag,
så många sköna bedrifter, så många stora min,
alt han snart blef helt och hållet fördjupad i
tankar på det förflutna. Hvem vet i hvilket
århundrade hans fantasi sväfvade, då en röst
hördes bland ruinerna! — O! hvartlhän skall
denna stämma föra dig, Henrik? hvarthän har ödet
ledt dig? är det här, ibland några stenhögar,
du skall finna den, som kommer att afgöra din
framtida jordiska sällhet? Försyn! hvem kanner
dina vägar?
Den melankoliska rösten hördes åter, men
ingen mensklig varelse var synlig. Liksom, då
colsharpan, under nattens djupa mörker, ljuft
röres och smekes af de lekande vestanvindarne,
vandraren häpen, förtjust stadnar för att höra
den, oviss om dessa toner äro menniskors
suckar eller de dödas samtal — så intagen och
villrådig var Henrik, ”Hvad hör jag?” utropade
han för sig sjelf; ”är det enaf de många andar,
som Scotlarne påstå finnas i deras land och som
vill sjunga för mig om kommande tider?” Knappt
voro dessa ord yttrade, förrän en hvit gestalt
syntes ibland ruinerna. En ling slöja var
kastad öfver hufvudet, men den borlskymde ej de
ungdomliga sköna dragen af en oskuldsfull
vaelse i första knoppningen af sin blomma. En
ikullslagen sten tjente henne till säte, och med
ögonen skarpt fästade på dalen och skogen,
bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
