Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de största mästerverk i naturen måste undergå
den vanliga förgängelsen. Dessa remnade
murar, dessa lösryckta stenar hafva fordom utgjort
ett enda helt i den tiden, då tapperheten
herrskade 1 Scottland.
”There’s a song of the olden time,
”Falling sad o’er the ear,
”Like the dream of some village chime,
”Which in youth we lov’d to hear.” "’)
”Hvad kallas denna sång, som jag nyss med
beundran åhörU?” frågade Henrik.
”Ni har då hört mig?” svarade hon leende.
”Hade jag vetat att någon varit i grannskapet,
skulle jag aldrig vågat sjunga; men jag trodde
mig ensam här ibland dessa ruiner, sedan min
mor och mina systrar för en qvart sedan
lemnade mig vid kapellet. Af naturen har jag
böjelse för ensamheten; under det jag var
öfverlemnad åt mig sjelf, ämnade de göra en
promenad ned i dalen utmed den lilla floden North
Esk, som slingrar sig fram emellan klipporna
och går inunder den branta och lodrätta höjd,
på hvilken den gamla borgen Hawthornden
ligger. Det gör mig ledsen, att jag kanske med
min sång stört Er i Edra betraktelser. Den
kallas Song of the olden time (Sång om fordna
dagar)”
”Huru lycklig skulle jag ej vara,” yttrade
Henrik med en innerlig käusla, ”om jag vore
viss på, att ännu en gång innan jag dör, få
hö
ra den!”
frem,
) Början till nyss förut omnämnda sång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
