Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnade man, att Miss = "= skulle taga emot den
främmande. Han skyndade uppföre den lätt
byggda trappan, belagd med en vacker Engelsk
matta, och inträdde i elt förmak, der rs
Lonvise uppstiger att emottaga honom. Både
förundran och glädje gjorde honom stum för ett
ögonblick. Han ville yttra: ”Huru kommer Ni
hit?” men orden dogo på hans läppar. Hon bad
honom vara välkommen och räckte honom sin
hand; Henrik fattade den och satte sig ned.
Louise förklarade gåtan: ett besynnerligt öde
hade fogat så, att hon skulle just vara den
samma, till hvilken hans bref var adresseradt.
”Hvem skulle trott detta i förrgår, då jag såg
Er vid Rosslyn castle?” fortfor hon i en låg
stämma, ”Det är en besynnerlig skickelse af
ödet.”
När modren kom in i rummet, satt Louise
med nedfällda ögon, och Henrik hade fästat sina
blickar på den sköna varelsen bredvid honom.
Gummans ansigte lyste af glädje; med en
handskakning försäkrade hon, huru glad bon var att
se honom, fastän det nästan föreföll henne
gåtlikt, att han, hvars bekantskap hon nyligen gjort
af en händelse, skulle just vara den samme,
som nu blifvit så högeligen rekommenderad till
hennes dotter. ”Hvad är å färde, Louise?”
sade hon sedermera, vändande sig till dottern.
”Har du nu åter fallit in i dina melankoliska
tankar? Bort med dem, mitt barn! Vår
unge vän kan tro, att du ej är lycklig i dina
föräldrars hus.”
Louise svarade blott med ett tvunget leende.
”Nu hoppas jag,” sade Gumman till Henrik,
”att vi ofta få se Er i vårt hus. Den okände
främlingen vid Rosslyn hade alltid funnit vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
