- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Första delen. Resa genom Scottland, England och Irland /
123

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tes elt skepp, som styrde kosan utåt hafvet;
vinden var svag och skeppet tycktes ogerna
vilja lemna den giästfria stranden. Henrik såg det
och suckade; ban tänkte på Louise.

Ändteligen aulände Henvik till andra stranden,
och gick der med en färjbåt öfver till den titt
intill liggande ön UZva. En ny båt förskaffades
och med den begåfvo sig våra tre resande ut på
hafvet. Klockan var 12 på dagen; sjömiännerna
låfvade att vara vid Staffa på 3 timmar, och
hade uträknat, att man kunde komma tillbaka till
Arross på Mull, innan natten bröt in. Delta
var äfven nödvändigt, ty på Suffa fanns ingen
mensklig boning, och på Ulva åter var
visserligen en slags krog, men den var så dålig, att till
och med sjömännerna förklarade sig heldre
vil
ja sofva på en sten under bar bimmel, än ligga
1 en säng inuti krogen. Man förlorade således
ingen tid: seglen spändes upp och rodret sattes
fast. En lätt och obetydlig vind dref båten från
land i en jemn och lätt fart. Vädret var
gudomligt, ingenting återstod att önska, för att
göra resan behagligare.

Så hade de lyckligt seglat förbi den hela året
om grönskande ön Collonsay, och nalkades allt
mer och mer målet. Staffa började att synas
allt större och större, dess perpendikulära
pelarestränder kunde skönjas, och dimman ikring den
var till betydlig del skingrad för ögat. Men
i Norden uppsteg nu från djupet af hafvet ett
svart moln, som med en otrolig snabbhet flög
upp på himlahvalfvet. Fläktarne blefvo
stormar, det lugna hafvet förvandlades till skyhöga
böljor. En förut okänd afgrund öppnades för
bvar sjunde våg, och den grönblåa, fraggiga
höljan, som ena sekunden reste sin ojemna rygg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/1/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free