Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svärmande kärleksdrömmar, glömde han allt
utom henne.
En man hade under tiden nalkats. ”Hvad
ser jag! Mackenzie!” utropade han och
klappade den grubblande ynglingen på axeln. ”Redan
återkommen tillbaka? Hvad nytt från
Högländerna?”
Henrik kände igen den talande; det var en
ung Fransman från Paris, hvars bekantskap han
gjort sista gången i Edinburgh. — ”Jag är just
nu hitkommen, och ville njuta af den herrliga
aftonen,” svarade Henrik.
”Så ville äfven jag,” ålerlog Fransmannen;
”denna vuen behagar mig mera än någon annan
i grannskapet; nästan ingen plats af staden går
här förlorad för ögat. Men berätta mig nu, hvad
tycker Ni om Scoltland? Jag är nyfiken att
höra Ert omdöme.”
”Scottland! upprepade Henrik suckande. ”Ack!
det har blifvit mig alltför kärt! och i samma
stund påminde han sig med bäfvan, hvad
Amalia Frazer spått honom under resan till York.
”Jag har ännu ingenting sett deraf;” svarade
den förre; — ”sedan vi sist råkades, har den
ena tillställningen efter den andra så upptagit
min tid, att jag knappt haft tillfälle tänka
emellan hvarje lustbarhet. Detta folk tror sig aldrig
kunna visa en utlänning nog artighet; man
lefver här i en beständig karneval. Det som
isynnerhet är märkvärdigt här i kalla Norden, är
omvexlingen af nöjen; det är omöjligt att göra
sig begrepp derom, om man sjelf ej erfarit det.
Italienarne skulle säkert skratta åt mig, om jag
berättade de tusende olika sätt Edinburghs
innevånare påfinnå att roa sig. Jag vill icke tala
om de vanliga stadsnöjena, som finnas öfverallt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
