Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den uppbyggda lusthuset, den lugna vattenytan,
de karakteristiska herdesångerna, allt påminde
den unga Schwveitzaren om det land, der han
hoppades få dö. Lifligare än någonsin kände
han nu buru kärt fäderneslandet var för honom,
och hvilket mäktigt band fästade honom vid
det. Louise hade en gång sjungit en visa om
Schweitzisk bemsjuka; dessa toner ljudade nu
åter i hans öra; han upprepade för sig sjelf de
första två verserna:
”Wherefore so sad and faint, my heart?
”The stranger’s land is fair;
”Yet weary, weary sull thou art —
”What find’st thou wantuUng there?”
”What wanting? — all, oh! all I love!
”Am 1 not lonely here?
”Through a fair land in sooth I rovc,
”Yet what like home is dear?”
Snart var en båt anskaffad, och i den lät
han ro sig ikring från Ambleside ända ned vill
södra ändan af sjön. Henrik var ovanligt
dyster, och blickade omkring sig med beklämdt
hjerta; han märkte huru ensam han var, huru
långt borta både far och syster och . .
Louise voro. Roddaren såg med förundran på
honom; det var en munter gubbe, öfver sexliv
år gammal, hvars yttre snarare liknade en
fyratio års man. Skämtande började han att
berätta den ena historien efter den andra om
personer från verldens alla vinklar, som besökt
denna trakt, och hvilka han sjelf rott. Sällan
gjorde han mera än tre tag med årorna,
förr
än han hade någonting att förtälja om
hän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
