- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Andra delen: Resa genom Belgien, Rheinländerna och Schweitz /
46

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och rullade i början sakta, men snart med
blixtens hastighet ned i Goldauer- och
Busingerdalen, och ägde sådan fart att den åter vältrade
sig upp emot foten af detta berg. Så var då
inom fem minuter allt försvunnet. Guds
förskräckande dom straffade strängt dessa syndare
och ännu 1 dag talar den ödelaggda och
öfvergifna trakten om denna straffdom. Jag ryser
ännu af förskräckelse när jag tänker på alla de
lefvande varelser, som försvunno liksom
vindfläktar, vid denna olyckliga händelse, och då jag
påminner mig de efterlefvande föräldrarnes,
makarnes, barnens och vännernas sorg; De sletos
ej blott från dem som varit deras ömmaste
omsorg; de sågo äfven sina egna hem, sin
fosterjord, sitt allt sjunka ned 1 ett bottenlöst djup.
I sådana ögonblick, min unga herre, är det man
behöfver religionens tröst; också var detta det
enda som återstod för de olycklige, och som
uppehöll deras djupt sjunkna mod. Ja, utom
den hade kanske den rysligaste af alla plågor,
vansinnigheten infunnit sig hos mången då till
tiggarstafven bragt, fordom rik innebyggare af
dessa dalar. Dock minnet af allt hvad de
lidit, och af allt det rysliga de sjelfve sett, har
inpräglat på de flestas ansigten ett slags
svårmod och dysterhet, som uppväcka både
vördnad och medlidande. De otntala ännu aldrig
händelserna vid detta bergras, utan att först
aftaga hattarne och med låg och undergifven
röst upprepa: Herren gaf och Herren tog,
välsignadt vare Herrans namn.” oo

Han gjorde här ett litet uppehåll i sin
berättelse, fästade ett par skarpa ögon på Henrik
och fann med tillfredsställelse, att denne med den
spändaste uppmärksamhet lyssnade till hans ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/2/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free