Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa lidanden beständigt tilltogo och ingen
mensklig varelse fanns i grannskapet,
öfverlemnade hon sig åt sin Frälsare och bad om snar
förlossning ur sina qval. Hon tycker sig
då höra ett lågt, jemrande ljud; under
återhållen andedrägt fördubblar hon sin
uppmärksamhet och igenkänner snart den lilla Marianas
klagande stämma. Franciska dröjde ej att ropa åt
barnet, och detta svarade. Omöjligt var det
för dem att se hvarandra eller närma sig.
Mariana berättade nu att hon låg på ryggen i en
stenhög, att hon väl såg en öppning, men
kunde ej röra sig för de tunga stenarne, som lågo
på och ikring henne, och att hon kände en
svår smärta i hela kroppen. ”Kan då ingen
komma och hjelpa oss härifrån?” frågade barnet
gråtande. — ”Nej, den yttersta dagen är
kommen,” svarade Franciska — ”snart skola vi
råkas i himmelen och der blifva lyckliga och
sälla.” Båda började derpå att bedja, och högt
på samma gång upprepa det ena Fader vår
efter det andra. Sex timmar förflöto på detta
sält, och ännu intet hopp om räddning. Den
lilla Mariana ömsom gret, ömsom bad;
Franciska led ännn mera deraf att höra det
gråtande barnet. Ändtligen kom äfven hungern till
de andra plågorna, och otålig utropade
Mariana: ”Franciska, kära Franciska, jag är så
hungrig!” — Den stackars tjensteflickan sökte
trösta och lugna henne så godt hon kunde.
Barnet svarade i början derpå med snyftningar;
men dessa tystnade småningom, och i
stället hördes blott då och då några matta och
afbrutna meningar — slutligen upphörde äfven
de, och allt blef tyst. Franciska fällde nu en
tår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
