- Project Runeberg -  Femton månader af en ung schweitzares lefnad ... åren 1830 och 1831 / Andra delen: Resa genom Belgien, Rheinländerna och Schweitz /
75

Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta var äfven sannt; ur djupet af snön
uppdrog det förundransvärda djuret åter en
menniska! Munkarne buro hem de begge olycklige,
och hundarne gingo förut visande vägen, nu så
lugna och tysta, liksom ingenting händt. Vid
dörren till klostret stadnade hundarne och läto
munkarne passera in i huset med sina bördor,
hvarpå de sedan i all maklighet nedlade sig
bredvid hvarandra på snön, liksom nöjda öfver
det som tilldragit sig och stolta öfver de faror,
som de delat med sina herrar, för att vinna
det stora och ädla ändamålet, att frälsa
menniskolif.”

”Jag inträdde snart i klostret och fann der
alla upptagna af det fromma kallet att söka till
lif återföra de båda olycklige. Försöken voro
dock fåfänga med den gamle mannen, som sist
uppgräfdes ur snön; han var verkligen död.
Den andra deremot, en gosse af omkring 15 år,
den gamle blinde harpospelarens stöd och
ledsagare, återsåg dagen genom deras omsorger.
Han berättade oss, huru de, som gingo från
Schweitz, för att i Italien genom sina sånger
och sin musik lifnära sig, blifvit hastigt
öfverraskade af snöyran och mången gång nästan
qväfda derutaf — huru de utmatta och
utfrusna sett alla gångstigar igenyras, och hela
snöberg med förskräckligt dån nedramla vid deras
fötter — huru de många gånger stadnat, ovissa
om ej en gömd afgrund låg framför dem, och
lika många gångor gålt tillbaka, för att
åtminstone vara säkra att stå på fast botten — huru
den gamle slutligen blifvit bemäktigad af en
oemotståndlig sömn och nedsjunkit till marken i
så djup dvala, att det varit omöjligt väcka
honom — huru han sjelf sent omsider insomnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:05:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd15man/2/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free