Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gnista ljusare. Dina sista ord till mig klingade
pupphörligt i mina öron. Jag trodde mig
nästan vara dig skyldig att efterlefva den sista
önskan du yttrade till mig. Lord C"==n
infann sig på utsatt dag, för att begära mitt svar;
jag var ännu tvekande. Då hörde jag åter din
förmaning, och utan att mitt hjerta hade någon
del i hvad jag sade — uttalade jag ett ja, som
har mördat mig. Brölloppsceremonien gick för
sig som vanligt — en lång och dödande
högtidlighet; — mina föräldrar trodde mig lycklig
pch greto i glädjen, Alla afundades min lott:
att blifva gift med Lord C 7 == n ansågo de att
gifta sig med all jordisk lycka och sällhet.
Ingen, ingen ji kyrkan delade mina känslor eller
kunde läsa i mitt hjerta, Jag stod der ensam,
sluten inom mig sjelf, liksom midt ibland ctt
främmande folk, som icke förstod mig.”
”Du var ej ensam i kyrkan,” yttrade Henrik;
— ”ett hjerta förstod dig, och klappade i
likhet med ditt, En varelse fanns på samma rum,
som anade hvad som föregick i ditt innersta
och som led ej mindre än du.”
”Hvem var denne okände?" frågade Louise
något förundrad,
”Den som ensam kände dina hemligaste
tankar, den som ensam visste att värdera dig,"
svarade Henrik och omtalade buru grymt ödet
fogat skickelserna, att han ovetande skulle
blifva viltne till hennes förening med en annan,
som hon ej älskade och som hon aldrig kunde
älska.
”Ja, Henrik, du har rätt,” fortfor Louise rörd 3
— ”grymma voro i sanning dessa ödets
skickelser! Dock jag tackar min Gud, att han ej
tilJät mig få se dig, fastän jag då ej hade någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
