Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Befordran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttre dörren, försäkrande att mamselln höll på att
kläda sig. Herrn nöjde sig ej med denna förklaring,
utan inträdde genast i salen, uti samma ögonblick som
jag steg in i skåpet. Mamselln emottog honom
ganska kallt, yttrade sitt stora missnöje öfwer en sådan
obelefwenhet, att rusa wildt in, utan att förut
annoncera sin ankomst. Okunnig förswarade sig så
godt han kunde, men mamselln förblef obeweklig och
lät honom länge dyrt betala sin så kallade
obelefwenhet. Först efter en lång penitens upptogs åter
Okunnig till nåder, och mamselln begynte då följande
märkwärdiga samtal:
”Jag wet,” började mamselln, ”att en
Notarie-tjenst är ledig, som du min wän till en stor del
genom ditt inflytande kan tillsätta.”
”Rekommenderar du då, min lilla Caroline,
någon till denna plats?” frågade Okunnig med en blick,
som uttryckte både misstanka och undergifwenhet.
”Ja,” swarade hon i en nästan befallande men
wärdig ton, ”jag önskar att du tillsätter denna plats
efter min smak.”
”Hwem är då den lycklige klienten?” utropade
Okunnig orolig.
”Det är * * *,” swarade hon.
”Huru? Den nyligen uppkomne Småländska
pojken, som är son till en afskedad extra Notarie!”
inwände Okunnig både ond och förundrad. ”Det der
är bara skämt, aldrig kan min lilla Caroline wilja
rekommendera en Småländsk oxhandlare till en sådan
plats. För öfrigt har jag redan lofwat...”
”Lofwat!” skrek Carolina i wredesmod. ”Jag
har också lofwat, och det är nog, att jag will hafwa
honom tillsatt!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
