- Project Runeberg -  Min första Resa till Hufwudstaden /
49

(1828) [MARC] [MARC] Author: Carl David Arfwedson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Befordran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett wilkor, att min lilla Caroline åter blir glad och
ger mig en kyss.”

”Den tjensten kan jag göra dig,” swarade hon
helt kallt, och räckte med detsamma fram sin mund.
Okunnig blef förtjust wid denna syn, och hoppade
oaktadt sina sextio år, som en ung pojke ikring en
wacker flicka. Ju gladare han blef, ju mera lust
fick han att ej gå sin wäg, och mamselln och jag,
som båda önskade att han skulle snart aflägsna sig,
blefwo härigenom satta i den swåraste ställning, som
ännu mer förwärrades, då Okunnig förklarade att
han skickat återbud på det stället, der han till afton
war bjuden, och att han nu ämnade soupera hos
mamselln. — Wid dessa ord kände jag en ångest, som
ej kan beskrifwas, och jag inbillade mig redan, att
det war omöjligt att undkomma, och att det således
blef min lott att tillbringa en natt stående i ett skåp,
utan att kunna röra mig, (emedan skåpet genast
knarrade) och utan att få någon hwila. En lång och ödslig
timma tillbragte jag på detta sätt, utan annat afbrott,
än det, som slamret af ett bords dukning förorsakar.
Slutligen hör jag äfwen Okunnig, som halfhögt
läser till bords, sätta sig ned och börja att äta; —
min förwirring ökas... Okunnig berömmer maten,
slamrar med glas och dricker flera skålar... så
hungrig som jag war, retade detta aptiten ännu mer;
jag blir otålig, och rör mig något på sidan emot min
wilja, så att hela skåpet håller på att ramla. —
”Hwad är det?” skrek Okunnig och rusade upp från
bordet, — ”Här äro spöken eller tjufwar!”

Mamselln, som omsider kom sig åter något före,
försäkrade att det war ingenting, och började att
skämta med honom, ”att en karl kan tro på spöken,” så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 14:50:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acd1sthlm/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free