Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Swaret. Bedrägeriet och Återresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Store Gud!” utropade jag. ”Hwad är nu
att göra? Jag har inga penningar, och kan ej eller
skaffa några! Det är omöjligt!” ”Res då genast!”
swarade Strålenhjelm. ”Skynda innan P—a och
hans kompanjoner hindra all resa, och föra dig utan
nåd och barmhertighet till det emabla wärdshuset på
Hornsgatan.”
”Är det nu så långt gångit?” frågade jag, och
kunde ej afhålla en tår, som emot min wilja
frambröt wid tankan på min belägenhet. ”Det är du
nedrige,” fortfor jag omsider, ”som har satt mig i
detta grufliga tillstånd. Det är din skyldighet att
skaffa penningar. Fort gör det, annars låter jag
offentliggöra ditt nedriga förehafwande!”
”Är det på detta wis som du wisar dig tacksam
emot en wän, som blott wille ditt wäl?” swarade den
nedrige... ”Men lika godt, jag hade bort wänta
mig detta af en rå Smålandspojke. Gör du
imellertid hwad du will, det är ditt namn som gäller,
mitt är ej kändt, jag har ingenting att frukta.”
”Herre!” skrek jag wildsint. ”Ni har
förolämpat mig, jag fordrar upprättelse!”
”Det skall Ni få,” yttrade Strålenhjelm med
lugn, ”när reverserna kommit till rätta.”
I detta ögonblick öppnades dörren och Juden
inkommer, till hwilken jag war skyldig penningar, som
förut är omtaldt. Han började som wanligt att
komplimentera, och erinrade slutligen helt artigt, att min
revers till honom förfallit om middagen samma dag.
Nu war jag wäl antastad. Jag försäkrade honom
att jag för närwarande ej kunde betala, men will
göra det med allraförsta. Juden åter bedyrade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
