Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt från barndomen, hade upphört sedan ångbåtar
inrättades på de stora floderna, och nu såg han
sig brödlös och utan hopp om näringsfång på sin
ålderdom. Men i trots af denna tryckande nöd,
kunde han dock ej förmås att emottaga en
välförtjent belöning, som skolat, åtminstone till någon
tid, försätta honom i ett slags oberoende, ty hans
stolthet förbjöd det såsom en förnedring. Liksom
alla kamraterne i samma yrke, hyste han den
fullkomligaste likgiltighet för mödor och faror, och var
så godt som oberoende både i tankar och
handlingar. ”En man kan fördraga mycket, vänja sig
vid mycket och älska mycket,” brukade han
säga — ”men att vara slaf i ett så kalladt
civiliseradt land, är en omöjlighet för den, som aldrig
andats annan luft än den fria bergs-luften, som
icke vet hvad tvång vill säga, och som lefvat
friare än hjorten och buffel-oxen i skogarne.” Dessa
oberoende tänkesätt gåfvo visserligen ofta åt
båtkarlarne en råhet i seder, som gränsade till
plumphet; men detta kom ingalunda af vildhet och
barbarism, utan endast af folkets spridda bostäder
i ett nytt och ännu ouppodladt land, der hvar och
en är sjelfständig herre — der de närmaste
grannarne bo på ett afstånd af 50 till 100 Engelska
mil — der man ej känner till sin nästas
förhållanden eller blandar sig deruti — der en träkoja af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
