Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ung är han ännu att dö; och när de gamle sparas,
såsom jag och andra, hvarföre skulle inte han få
lefva, han som, ännu barn, fick så mycket att
sköta? Visst lefver Carl XII, eller huru, Måns?
Säg ut, säg ut; jag kan ej andas, förrän du
svarar mig.”
Den främmande hade emellertid inträdt, och
salt sig ner på den gästfritt erbjudna stolen. ”Carl
XII är ej mer!” sade han. ”Underrättelser ha nyss
inlupit till vår pastor i Wicacoa, att den unge
kungen slutat sina dagar, och man säger att han
inte fallit på ärligt sätt. Besynnerliga rykten äro
gängse. Kom, följ mig; jag skall berätta dig mera
derom under vägen till kyrkan, der man snart
väntar oss.”
Sven bleknade vid den förskräckliga tidningen
och förblef stum. Han följde mekaniskt
uppmaningen att begifva sig på väg till k: "kan, i
sällskap med sin landsman, som genast styrde sin
gång åt stranden, der en canoe, gjord af bark,
låg färdig att emottaga dem.
De båda Svenskarnes drägter liknade mycket
hvarandra, men voro så olika dem deras landsmän
i fäåderneslandet vid den tiden brukade, att de
förtjena en kort beskrifning. På fötterna buros skor,
hvars ofvanstycken och sulor voro af samma slags
läder, ungefär lika de skinn-moccasins, som ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
