Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörde till tårar mången bland de närvarande.
Gudstjensten försiggick på samma sätt som hitintills
— de högtidliga psalmerna sjöngos med
protestantens vanliga andakt — bönerna upprepades med
lika många uppriktiga suckar, som vid hvarje
anpan gudstjenst — predikan andades nu lika
mycken sann religion, som alla Söndagar var hörd från
samma predikstol; likväl låg i det hela någonting
särdeles rörande, som ingalunda hade intagit
församlingen den föregående helgdagen. Man skulle
kunnat tro, att det vore en gammal lärare i
kyrkan eller af alla vördad far, hvars likbegängelse de
nu firade. Sådan var dessa Svenskars kärlek till
den aflidne konungen, och likväl hade nästan
ingen af dem sett honom under lifstiden.
Emot slutet af predikan, hvilken presten
egnade till större delen åt det sorgliga ämnet, hade
Sven visat flera tecken till den sannaste och
uppriktigaste sorg. Mer än en gång uppfylldes hans
ögon med tårar, mer än en gång betäckte han en
del af de grå håren med sina händer, och då
predikanten i sin vältaliga beskrifning målade kung
Carls sista ögonblick med lifliga och rörande
fårger, föll gubbens hufvud ner emot bröstet.
Sanslös utbars han ur kyrkan af många bjelpsamma
vånner, och nedlades under ett lummigt träd, som
växte mellan de grafvar, der endast Svenska
qvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
