Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ontine följde med outsägligt intresse bjelten i
pjesen, från dess första inträde på scenen, och
syntes under hela aftonen uteslutande deråt egna sin
uppmärksamhet. Med förundran såg väl Eduard
henne ofta så djupt försänkt i tankar, att hon ej
hörde hvad han yttrade; men ban förklarade det
så, att hon, ovan att se skådespel, följde dramens
gång med ett barns hela nyfikenhet. Vid ett
tillfälle likväl, då Antoine första gången berättar att
han är en Quarteroon och att hans medmenniskor
derföre stöta honom från sig, hörde Eduard
tydligt ett doft rop af förskräckelse från Leontine,
och såg henne afblekna nästan till en blågul
likfärg; men hon stillade genast hans bestörtning med
en öm försäkran, att det var ingenting, och att
hon mådde ganska väl. I hennes blick låg på
samma gång ett sådant bedjande uttryck, att få bli
ostörd i sin åskådning, att han ej mera vågade
afbryta hennes tystnad med frågor, som tycktes
endast oroa henne. Under loppet af pjesen
märktes hennes rörelse synbart tilltaga, och han
började nu nästan ångra, att han medfört den af
verlden oerfarna flickan, för att se ett stycke, i
så hög grad rörande, och som naturligtvis måste
göra effekt på en så mild varelse som Leontine.
Detta var emellertid nu för sent att ångra, ty
dramen led till slut. Den sista scenen emellan
An
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
