Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
städer, såg man då en qvinlig varelse, klädd i
fattigdomens torftiga drägt, med fladdrande hår och ett
af hunger bleknadt ansigte. Blicken ur de infallna
ögonen var äde men vild, och hennes häftiga och
ostadiga gång öfverensstämde dermed. I en
småstad var det naturligt, att åsynen af en sådan
olycklig menniska, måste göra uppseende. Man
förmodade att hon var fattig och saknade bröd;
men hon log endast åt invånarnes välmenta anbud
och sköt från sig deras erbjudna näringsmedel. Man
öppnade ett gästfritt hem för henne; hon önskade
ingen annan fristad, än den vilda skogen. Man
öfverhopade henne med frågor; hon besvarade dem
icke, och låtsade sig icke märka, att sådana
gjordes henne. Det var endast etc ämne, som tycktes
sysselsätta hennes tankar, och öfver detta
grubblade hon både dag och natt, både gående och
sittande, både i tal och i sång. MHvarthän hon
styrde sina fjät, hördes blott ett enda språk öfver
hennes hvitnade läppar, och detta thema, som alltid
yttrades i en klagande ton, var: ”Fördom —
obilliga, orättvisa, omenskliga fördom!”
På detta vis tillbragte hon dagar och veckor,
och inplantade småningom hos folket i trakten en
vidskeplig vördnad, som ännu lefver i dess minne.
I hennes sätt att vara, rådde väl en vildhet, som
förrådde, att hon förlorat förståndet, menniskans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
