Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu en gång få inbilla mig, att jag är barn. O!|
hvarför blef ej vaggan min graf? Hela lifvet
rördes då ännu lekande framför mig, och på rosor
tycktes jag hvila, okunnig om törnen och ogräs.
En kyss af min mor, ett famntag af min far —
se der mina önskningar, min högsta sällhet!
Bortom gränserna af den landtliga kojans områden gingo
ej mina lifliga tankar; skogen, bäckarne och lunden
voro mitt sällskap, mina förtrogna, mina enda vänner.
Hos dem hade jag uppväxt, en späd och menlös
planta; att lefva och dö, skild från dem, var ett
tillstånd, som aldrig föll mig in. Skogen, som jag
så ofta i barnslig yra genomsprungit — bäckarne,
i hvars friska vatten jag så ofta badat — källan,
som så ofta läskat min törst — blomstren, som
njutit min ömma vård både morgon och afton, och
hvars späda stjelkar denna hand så ofta upprest
efter skurarna och stormen — foglarne, hvars
välkända sånger så ofta förtjust mina sinnen;
hvarföre slet ödet mig ifrån allt detta?.... Endast för
att låta mig känna det förakt, som min födsel
ådrager mig af dem, hvilka, jemte mig, trampa
denna jord. För mig finnes här ej mera någor
bostad. För mig ha åren ingen tröst, intet
medlidande, det fräter blott såret djupare. Såsom en
uttröttad pilgrim, längtar min själ att få uppnå
cvighetens stilla hamn och der förgäta slormarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
