Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den, som älskar såsom jag,” svarade
Georg, ”bäfvar ej för döds-ångor, då han får inandas
dem i den älskades granskap, hennes, som han
dyrkar, afgudar. Fordra af mig alla tänkbara
uppoffringar — mitt lif, blott — blott jag får förut
säga: Emilia är min!”
”Nåväl, så hör då!” utropade hon, efter att
några ögonblick medlidsamt ha betraktat honom. Hon
begynte derpå omtala huru hon uppväxt i den
fullkomligaste okunnighet om verlden, och icke
anande något ondt, vid 16 års ålder skänkt sitt hjerta
åt en ung officer, som blifvit uppfostrad i hennes
fars hus, och som helt och hållet lefde af hennes
föräldrars frikostighet. Tlon förtäljde, med en
rörande vältalighet, huru ofta och huru heligt han
bedyrat henne om sin rena kärlek. ”Mer än en
gång,”
hvarandra evig trohet, och vid alla dessa tillfällen
fortfor hon med tårar i ögonen, ”svuro vi
skattade vi oss de lyckligaste varelser på jorden.
Det var under en sådan sinnenas berusning, som
jag i hans armar glömde mig sjelf, mina föräldrar,
mitt namn, och vanärades. Ifrån denna dag ansåg
äfven han mig som förnedrad, han, £om var
orsaken till min olycka, han som, på mångfaldiga
sätt, sä länge sökt leda mig på denna afväg, han
som, för sina afsigter, insöfde mig med falska
förklaringar af Bibel-språk. Den nedrige, han
öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
