Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotterns frihet, om alla Engelska fångar och
vapen återgåfvos, med flera andra vilkor. Powhatan
emottog nyheten med en fars förtviflan, och
öfverlemnade sig länge åt den bittra sorgen; men
faders-känslan gaf slutligen vika för hans pligt,
såsom höfding för en hel stam, och vägande inom
sig fördelarne af att innehafva de Engelska fångarne
och vapnen och hålla kolonisterna i en ständig
osäkerhet, mot glädjen att se Pocahontas vid sin
sida, svarade han budbärarne med köld: ”Den
store Anden ville straffa mig, då han tillät min egen
dotter att ryckas från mig. Hans vilja är nog.
Jag afbidar med lugn den dag, då hon får
återvända till sin far. Men skamlig fred gör jag icke
för hennes skull, fastän jag älskar fred mera, än
ett helt års skörd. Återvänden, erbjuden från mig
en evig fred, en båtlast med säd, och lika många
fångar och vapen, som fingrar på mina händer,
emot hennes frihet.”
Kolonisterna antogo ej dessa fredsförslag, och
ett år gick till ända, utan att någotdera partiet
ville gifva efter; de hvita, väl vetande huru kär
Pocahontas var för den gamle mannen, och
väntande således att han, förr eller sednare, skulle gå
in på de föreslagna vilkoren. Men hans kraftiga
själ stod ej att beveka, så mycket han också
älskade den våldsamt bortröfvade dottern; han led,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
