Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud, hvars lära jag nu bekänner, bedyrar jag, att
Pocahontas är oskyldig till detta brott. Nej, du
måste icke, du kan icke drifva bort från dig ett
barn, som bäfvande, i ett främmande land, ser
endast främmande ansigten omkring sig.”
Från denna dag lefde hon med sin adopterade
fader, sin man och sitt barn, dels i London, dels
på landet deromkring, i ett angenämt och
Jycksaligt lugn, och tiden förflöt i denna lilla
familjekrets, med en snabbhet, som var öfverraskande.
Kapten Smith stannade väl ej länge i England,
efter Rolfes ankomst dit, emedan hans kall
återfordrade hans närvaro i kolonien, men han tog af
sina så kallade barn ett heligt löfte, att tidigt
följande vår begifva sig efter honom. Hans
afsked af Pocahontas var ömt, och både far och
dotter fällde tårar i hvarandras armar. ”Farväl!”
slutade hon, då han försvann ur ögonsigte. ”En
aning säger mig, att vi ej mer skola se
hvarandra. Ett besynnerligt öde bjuder, att ingen
af oss skall få nedlägga sitt hufvud i den jord,
der förfåderna hvila. Min stjerna skall
slockna öfver en främmande kust, och hvarken far,
bröder eller landsmän gråta vid den nyss
uppkastade grafven. — Farväl ännu en gång! För
med dig till vännerna bortom halvet, till den trakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
